Enar Johansson och Kerstin Danielsson

Enar Johansson (1911–1993) och Kerstin Danielsson (1941–2015) var två konstnärer med ett djupt personligt uttryck som förenades av ett berättande bildspråk. De delade en beundran för konstnären Marc Chagalls drömlika bilder, och hos båda finns en andlig underton – kanske tydligast i Enars verk, som ofta illustrerar bibliska berättelser. Kerstin och Enar tillbringade båda sina liv i Marks kommun och kände till varandras konstnärskap . De deltog i utställningar tillsammans tidigare, bland annat på Nolhaga slott i Alingsås 1971.

Enar Johansson var självlärd och arbetade, utöver sitt konstnärskap, som frisör. Han drev Kinna Herrfrisering. Hans motiv kretsade ofta kring den bibliska världen, men han skildrade också vardagliga ting som höstackar, landskap, stilleben och bondauktioner. Enar utförde flera verk för kyrkor i trakten, och hans målningar och teckningar pryder väggarna i många privata hem runtom i kommunen. Han var med och grundade Marks Konstgille 1958.

Kerstin Danielsson utbildade sig vid Rhode Island School of Design i USA 1961–1965. Hon återvände till Sverige 1968 och etablerade sig i Marks kommun, där hon bodde resten av sitt liv. Barnens uppväxt, den egna barndomen och naturen inspirerade hennes bildvärld. Saknaden och minnet av ett barn som inte fick växa upp framträder i hennes verk – i sarkofager, barnsängar och i stilla, tysta kärl. Kerstin hade separatutställningar på bland annat Rydals Museum, Flaménska Galleriet i Borås och Galleri Lejonet i Stockholm.

Text Theo Ågren