BTs recension 2024-04-07

Ingegerd Härgestam rör sig fritt i det mystiska mellan liv och död

Marks Konstgilles utställning i Marks Konsthall rör sig i det mystiska, mellan liv och död, och det där ­efter döden. BT:s recensent Theo Ågren ser en utställning som är både tung, mörk och jordig, samtidigt som vissa av verken lyfter mot skyn.

Konstnären Ingegärd Härgestam från Blidsberg har fyllt Marks konsthall i Kinna med märkliga och egensinniga skulpturer. De är gjorda i traditionella material som brons, betong, glas, keramik, gips och metall, vilka blandas med grenar, rötter och fågelfjädrar hittade i skogen. Här och var dyker nutida arkeologiska fynd upp bland allt det andra. Det skulle lätt kunna bli rörigt och plottrigt, men genom att konstnären exempelvis bättrat på keramiken med akryl, om det behövts för färgkompositionens skull, så smälts allt samman och bildar en fungerande helhet.

Utställningen hålls samman av en dov och naturnära färgskala där verken glider in i och ur varandra.

Vid en rundvandring i utställningen går tankarna till kompostering och förruttnelse, religiös mystik, Jesu korsfästelse, offerriter, naturväsen, livet och döden och kanske det där efter döden. Flera figurer har vingar av fågelfjädrar, samtidigt som de påminner om en klassisk skulptur av Jesus på korset. En slags blandning mellan Ikaros och Jesus, men ändå inte – de är sina alldeles egna.

Som en kontrast till det tunga och jordiga visas en serie svävande kjolar, klänningar och andra plagg, sydda av metallnät. De skapar en kontrasterande lätthet, som ett skal, eller ett lager av en eller flera männi­skor som dröjt sig kvar i rummet.Två installationer i större format breder ut sig över dels ett stort podium i mitten av rummet, dels på en av väggarna. Vägginstallationen består av keramiska masker, hängandes på trädstammar. Bakom allt är ett ganska grovt tyg draperat. Tyget hade inte behövts, det ger både i vägginstallationen och i installationen på golvet för mycket associationer till en tillfällig marknad eller ett skyltfönster. Men, som helhet lämnar jag utställningen med en bra känsla, betyg väl godkänt!

Theo Ågren